ojoj, hon lever!

undrar om det fortfarande är någon som kollar den här bloggen.

Well... vad är det egentligen för liv att sitta hemma en fredagskväll, ensam och titta på det där himla idol. Jag tycker ju att det är rätt tråkigt egentligen. Förresten fastnade jag framför någon av svt:s extrakanaler här på kvällen. Det var ett program om mark rothko, väldigt intressant faktiskt. Hans tavlor föreställer typ ingenting men ändå säger de en massa. De får mig att känna saker jag inte vill känna, saker som gör ont. Samtidigt har de en lugnande effekt, att man slipper fokusera på något speciellt, man kan aldrig fatta vad han menade med att måla dem, de bara är. Mörka, dystra färger. De visade bla några verk han gjort för en kyrka någonstans i amerika, det var väl i en av hans mest deppiga perioder skulle jag gissa. Tre stycken stora kolsvarta tavlor framme vid altaret.

Det är rätt spännande med konstnärer och andra kreativa personer, det verkar finnas ett sånt enormt begär av att uttrycka sig och få ur sig sina känslor. Jag kan väl inte direkt jämföra mig med någon som rothko men det lättar alltid lite på trycket när man fått skriva av sig lite i sin flummig anteckningsbok eller stickat lite eller något liknande. Det kanske är så för alla, jag tror på intet sätt att jag är unik. Det är visst meningen att man inte ska tycka någonting bra om sig själv faktiskt, för man blir alltid tillrättavisad om att man råka sticka ut genom att säga hur bra eller dålig man är. Eller att få säga vad man verkligen tycker, om jag tycker att någon gjort mig ledsen, då får jag nästan skit för det genom ett försvar. Antagligen har jag kanske uttryckt mig taskigt när jag berättat, vilket jag självklart inte tror själv. Kanske är jag på tok för upptagen med mina egna känslor att jag inte fattar att den andra faktiskt också har känt något och det som kränkte mig var ett försvar för något jag har gjort.

äsch, jag trasslar in mig som vanligt.

Iaf är det fest här utanför som vanligt. Min första ensamhelg på länge började väl lite knackigt, jag är inte van att vara ensam men jag vet att jag behöver det. Imorgon ska det nog kännas lite bättre.

Förberedelser

En och en halv dag kvar! Har städat det fysiska skrivbordet, har samlat ihop en bunt på typ 500 A4 och 100 A3 som borde strimlas. Fast jag har bestämt mig för att spara högen tills i höst och då slänga allt i soptunnan istället, för då har alla kataloger kommit ut och mina utskrifter är inga hemlisar längre.

Har även backat i stort sätt allt. Ska bränna två DVD till, sen är nog allt färdigt. Har till och med städat på servern!

Jag borde nog våttorka mitt skrivbord också, det är nog damm sen flytten förra året, har inte något minne av att jag torkat av det sen dess.

Nu vet jag att min löprunda är ungefär fyra kilometer. Det tycker jag är en rätt bra sväng. Den känns inte alls så lång. Det tar ungefär 25 minuter att springa den. I måndags sprang jag dessutom med ett minimalt uppehåll. Jag tog faktiskt den jobbiga, brantiga backen efter ca 20 minuter, men efter den var jag tvungen att hämta andan i några sekunder, sen sprang jag vidare ända hem. Jag är ganska stolt över mig själv :)

Otroligt onödigt vetande

Nämn något som gjorde dig glad igår: Att vinna tävlingen "vem som kan komma närmast fotbollsmålet med en golfboll".
Vad gjorde du kl 08 imorse? Promenerade.
Vad gjorde du för 15 min sedan? Rensade skrivbordet i datorn.
Det sista du sa högt? Jag ska ta en till frukt, fast man inte får.
Det senaste någon sa till dig: Det gör du rätt i, jag ska inte skvallra.
Vad har du druckit idag? Te och vatten.
Vad var det senaste du åt? En nektarin.
Vad var det senaste du köpte? Bussbiljett.
Vad är det för färg på din ytterdörr? Vit.
Vad är det för väder hos dig nu? Grått och regnigt.
Godaste glassmaken? Glass är ju inte så överdrivet gott men måste jag välja får det nog bli något med chokladbitar i.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Ja.
Sover du tungt? Både och.
Drömmer du mardrömmar? Nej, men jag drömmer överdrivet mycket.
Trivs du med ditt jobb? Jorå.
Favoritklädsel? Jeans, top och skinnjacka.
Favoritlåt just nu? Pokerkväll i Vårby gård.
Vad ser du om du tittar till höger? En person som ftp-ar.
Vad gör dig glad just nu? Att det snart är semester.
Vad ska du göra härnäst? Jobba lite till.
Höger eller vänsterhänt? Högerhänt.
Humör just nu? Relativt glad.
Favoritgodis? Kolasnören och never stop.
Kläder just nu? Mörkblå jeans, svart klänning med skärp i midjan och vita sneakers.
Sommarplaner? Köpenhamn!
Hur många kuddar sover du med?Två.
Spelar du något instrument? Ja.
Morgon eller nattmänniska? Fd natt-, nu morgonmänniska.
Är du kittlig? Nä, inte så det stör.
Snarkar du? Kan hända ibland.
Äckligaste insekten? Tjocka, glansiga, långa tusenfotingar.
Stökigt eller välstädat? Välstädat.
Längtar du mest efter just nu? Semestern.


UPDATE: jag har tagit listan från någon blogg på nätet, men jag minns tyvärr inte varifrån.

Regn, regn

Hihi, fyra och en halv dag kvar till semestern och fem dagar till København och till att träffa S! Hurra!

Jag sa till den underbara dansken att jag skulle höra av mig men jag tror inte jag gör det. Orkar inte med sånt där för tillfället. Framför allt orkar jag inte bli besviken, jag vill ju vara glad! :)

Vi var på visfestival i lördags. Det fanns en gubbe där som var konstig. Först skällde han ut en man med ett barn på axlarna och hotade och höll på. Lite senare satt han i sin solstol och helt plötsligt spyr han brevid sin stol, snyter sig i handen, gnor sig lite i ansiktet och sen fortsätter dricka. Man kan nästan ana att han han har lite problem med alkoholen... men det där är ju så olika.

Är det inte semester snart?

Hej!

Det kanske inte längre är någon som ens kollar aktiviteten på den här bloggen eftersom jag haft ett långt uppehåll.

Kan väl säga att det inte hänt så mycket sen förra gången. Det var väl mer sommar då än vad det är nu iaf.

En och en halv vecka kvar till semestern.

Min chef har slutat, antar att hon fick en stor summa pengar för att försvinna så snabbt som möjligt från företaget. Det har varit upp- och nervända världen här sen i slutet av oktober. Hoppas det blir bättre snart. Min nya chef, hon vi har haft sen november iofs, har ingen som helst koll på vad som är snyggt och vad som passar den svenska marknaden. Hon är italienska, och jag hoppas hon inte förlänger sitt avtal med det här företaget... bara ett år kvar nu.

Sommarpratarna i år är riktigt bra. Fast det är alltid samma sak, de man förväntar sig vara bra är skit och tvärtom. Två av årets sommarpratare stängde jag av efter fem minuter, orkade inte lyssna på dem alls. Däremot var Göran Lambertz och Barbro Dahlbom-Hall mycket intressanta. Ja, Jessica Gedin (alias Håret) var också bra, liksom Allessandro Catenacci. Vi får se om Fredrik och Filip uppnår förväntningarna.

Det finns ingen som helst arbetslust i mig just nu. Främst för att chefen gnäller på det jag gör, ger inga nya förslag på hur hon vill ha det, och när jag ger henne nya förslag dröjer det tills nästa dag innan hon kommenterar dem. Och då låter det ungefär så här (med kraftig italiensk brytning) "I don´t know. Maby you can do it yellow and that more red." Och det är allt. Sen gör man ett nytt förslag och lämnar till henne som hon kommer in med nästa dag och gnäller över. Nej, nej, vi ska bara vara klara med allt tills på fredag. Blä.

Arrrrgh... försöker låta piratisk

Idag är det piratfilmen som gäller. Har inga större förväntningar utan går mest dit för underhållningen och bioupplevelsen. Att gå på bio är nog en av mina favoritsysslor. Förra fredagen gick jag till och med dit ensam och såg Zodiac. Det är ju helt perfekt att gå på bio själv, även om det är roligare om man är fler. Men man är ju väldigt associal när man ser på film, speciellt på bio så det kan väl inte spela någon större roll. Det kommer definitivt hända fler gånger. Dock märker man på personalen, precis som när man äter ensam på restaurang, att de blir lite mer ödmjuka mot en. Förmodligen tror de att man är lite ensam och måste gå själv på saker och ting, inte att det är en självvald grej.

Idag är det även utvecklingssamtal, på engelska. Yeeej.

jasså?

You Are 40% Normal

While some of your behavior is quite normal... Other things you do are downright strange You've got a little of your freak going on But you mostly keep your weirdness to yourself

How Normal Are You?

Den fine

Idag har det varit en bra dag. Visseligen skittråkigt på jobbet eftersom jag inte haft något att göra. Men de senaste två dagarna har det varit besök från Danmark på kontoret och den bäste dansken någonsin var med. Jag snodde åt mig en kram från honom igår :)

Sen fick jag jätte-, jättefina komplimanger av en vän. Blev så himla glad! Hon gjorde min dag ännu bättre.

Ibland behövs det så lite för att man ska känna sig uppskattad. Och de små leendena från den bäste igår och idag har ju inte direkt gjort det värre.

Och nej, jag är inte kär i honom, jag tycker om honom. En liten myspojke som man vill stoppa ner i sin ficka och bära med sig hela livet.

Ledig torsdag

Dagens lunch: Makaroner och falukorv. Mycket intressant. Jag har börjat med fullkornspasta. Har länge varit tveksam över detta men tog mig till slut mod och köpte ett paket och till min stora förvåning smakade det i stort sätt likadant som vanlig pasta, bara lite godare. Min föreställning innan var att det skulle vara alldeles för hårdt och konstigt, ingen aning om varför. Och kan man välja ett nyttigare alternativ som ändå smakar nästan på pricken lika som det mindre nyttiga, då är det väl självklart vad man väljer?!

I tisdags var det Vårrus här i stan. Det var grymt mycket folk, blev förvånad över att det engagerar så mycket folk. Till min stora lycka sprang jag hela rundan, 5 km! Måltiden blev 32 minuter. Efter löpturen blev det picknick i gröngräset, det var mysigt. Dock var det ganska blåsigt, solen höll på att gå ner och jag hade bara tagit med en tröja att dra på mig efter loppet, så jag stannade inte kvar speciellt länge.

Det var jobbet som ordnade att vi var med på Vårruset. De hade dessutom fixat likadana t-shirtar till alla. Det bör tilläggas att kvinnan som bestämde färgen på tröjorna blir brun som en pepparkaka så fort hon visar sig utanför dörren. På henne passar snorgrönt alldeles utmärkt. På mig som är blekare än blekast är just den färgen inte så smickrande. Kan säga att den inte direkt matchade min vita hud och mitt ljusa hår. Det var snarare så att den speglade sig i mitt ansikte vilket fick mig att se något illamående ut. Men jag bjuder på det.

Det är så himla skönt att vara ledig idag. Hade tänkt att gå ut en sväng, mest för att gå och köpa ägg men jag tror jag skiter i det. Någon gång måste man få vara slö och inte göra det man "borde" göra. Det jag vill göra är att skriva ihop lite jobbansökningar, läsa lite marknadsföring, photoshoppa lite, glo på tv, lösa lite sudoku, lägga pussel och lyssna på bra musik.

Hade jag bott kvar i den gamla hemstaden hade vi idag varit ute och marscherat runt hela stan. Visseligen är den orkesten nedlagd men ändå. Förstår inte riktigt meningen med att gå upp för att börja spela klockan sju på morgonen en ledig dag. Vi hade visseligen roligt under de där marscherna men det är en helt galen idé. Vi började som sagt klockan sju och traskade runt hela stan. Som tur var spelade man inte hela tiden men man var ju ändå tvungen att gå omkring och bära på instrumenten. Som tur var fanns det fikapauser lite här och där. Fast en gång när vi skulle fika på ålderdomshemmet var det en karl från kyrkan där som fixade med fikat. Så när jag tittade på honom hade han en snorkråka hängandes ur nästan. Så stod han och fixade med fikabrödet och kaffet och nästa gång jag tittade på honom var snorkråkan borta. Jag tog inget fikabröd den gången. Det bör tilläggas att det serverades vetelängd med sånt där grönt guck i.

Gnäll

Ungefär så stökigt som det är i min hall är det i mitt huvud när jag ska sova. Och när jag väl somnar så fortsätter oredan. Jag drömmer som en galning och när jag vaknar känns det som jag haft värsta träningspasset, jag är helt slut. Drömmer inga mardrömmar men det är inga trevliga drömmar heller. Känns som att jag förmodligen upplever någon stress som mitt medvetande inte fattat ännu. Tror det har mycket med jobbet att göra. Eller ärligt talat, jag kan inte komma på något annat som det skulle kunna bero på. Jag vet att det kommer komma en explotion av jobb nästa vecka som håller i sig i ungefär en månad. Sen att chefen är tillbaka skapar vissa spänningar också. Inte just för att hon är tillbaka utan på grund av omständigheter runt omkring det.

Gah, det är så mycket jag vill göra men jag känner bara att jag inte hinner med någonting. Idag gick jag hem lite tidigare från jobbet för att få lite fritid men det slutade med att jag la mig i sängen och läste ut min bok för att sen vara på vippen att somna. Fast det är väl sånt man har sin fritid till antar jag, läsa bra böcker bland annat.

Hela dagen och igår kväll har det varit jobbigt att andas. Tungt liksom. Det är lite jobbigt, men jag tror det beror på att jag känner att tiden bara rinner ifrån mig, stress alltså. Kan inte komma på något annat. Ja, om det inte är någon hemsk sjukdom som håller på att bryta ut. Kan vara framtiden som stressar mig. Samtidigt som jag så gärna vill byta jobb osv så är det väldigt tryggt att bara strunta i allt och flyta med... men det är ju inte det jag vill.

Idag fick vi äntligen vår efterlängtade blixt till jobbet. Hoppas verkligen att den kommer vara så bra som vi förväntar oss att den ska vara.



Och till sist, jag håller tummarna för dig på måndag! du vet vem du är :)

Onsdag 18/4

Jag sitter på jobbet och har inget speciellt att göra. Den här veckans jobb är färdigt, det var klart redan igår morse. Idag fick jag lite manus för nästa vecka som jag tänkte påbörja i eftermiddag. Planeringen för den här produktionen är rätt pissig. De två första veckorna har vi jobb för ungefär tre dagar, sen bullrar det på. Sista veckan är det planerat att ska jag jobba 8,6 dagar. Jag vet inte riktigt hur det ska gå ihop med tanke på att man bara jobbar fem dagar och att det faktiskt bara finns sju dagar på en vecka. Har iofs hunnit det förut så det blir nog inga större problem.

Igår kom sommarkatalogerna, de blev jättefina. Det var de som jag var i Polen och kontrollerade för ett par veckor sen. Berättade massagehistorien för min chef som började jobba igår efter en lång sjukskrivning. Hon skrattade så hon nästan låg på golvet :)

Solig helg

Jag vill byta jobb nu! Sitter här med jobbansökningar igen men det är så himla svårt att skriva dem. Det är ju så himla många som söker jobben så man måste på något sätt fånga deras uppmärksamhet. Får pilla lite mer med det.

I måndags snöade och i helgen har vi legat på en gräsmatta i t-shirt och solat, helt sjukt. Det bästa är att man inte behövt strumpor.

Vi var ute på Bomullsfabriken igår, eller snarare imorse. Vakten var det drygaste jag någonsin träffat på. När vi kom dit sa han "ni inser väl att det är 25 här?" Sen var han bara dryg hela tiden. Dryg och gnällig. Inte för att jag stod och snackade med honom någon längre stund men alla kontakt med honom gick ut på att han hackade på oss, eller kanske framför allt mig. Det verkar inte som att alla som jobbar med service har insett att man faktiskt vinner i längden på att vara trevlig.

Nu ska jag välja ut en bild som jag kan skicka med ansökan.

Påverad

Jag hade värsta mardrömmen i natt. Vaknade flera gånger av skräck och varje gång jag somnade om så började skiten igen. Har blivit väldigt påverkad av den bok jag läser just nu, dvs "flickan som lekte med elden" av Stieg Larsson. Den är grymt bra, lika bra som den första (män som hatar kvinnor). Hela mardrömmen följde bokens handling plus diverse inslag av den gångna veckan.
Jag minns inte så mycket just nu vad som hände i drömmen men när jag vaknade minns jag att jag konstaterade att den baserades på boken. Lustigt egentligen hur minnet fungerar, speciellt närminnet, att man minns så himla tydligt när man vaknar och en stund senare är allt som bortblåst. Det är väl iofs tur så man inte lagrar allt och behöver tänka på det hela tiden.

Han skriver så otroligt bra och jag gillar verkligen karaktärerna. Trist att det bara blir en bok till eftersom han dog för något/några år sedan. Tänk så tragiskt att bli en av sveriges mest populära författare, fast efter man dött.

Så för er som inte har läst dessa böcker kan jag varmt rekomendera dem. Är inget jättefan av deckare men de här är ruggigt bra, mycket lättlästa dessutom.

Åh, jag är så himla sugen på att dra min kos. Skaffa ett nytt jobb och dra vidare. Jag gillar mitt jobb men det är liksom dags att dra vidare så jag inte bara fastnar och helt plötsligt har jag jobbat 15 år på samma ställe. Sen vill jag närmre folk jag tycker om. Har några här nere som jag håller mycket nära mitt hjärta och dem kommer det bli jobbigt att lämna, men jag tror vår vänskap är så pass stark att det inte spelar så stor roll om vi bor en bit ifrån varandra.

Det är riktigt svårt att skriva jobbansökningar. Man vet ju liksom inte vad de vill ha. Det finns så himla mycket regler och sånt som man borde rätta sig efter, fast gör man det till fullo så känns det helt stelt och opersonligt. Jag tror man måste ha tur, att det är rätt person som läser ens ansökan. Sen är det nog olika ansökningar som gäller i olika branscher.

Mitt nya projekt är iaf att lära mig Indesign ordentligt. Ska till bibblan imorgon och låna böcker. Har bara jobbat i Quark hittills och det kan jag utan och innan men igår när jag skulle prova Indesign så lyckades jag inte ens montera en bild, blev helt galet frusterad när jag verkligen inte lyckades. Kommer bli ännu mer frustrerad när jag inser hur lätt det förmodligen är. Jag menar, det är ju en sån grej som själva programmet är utformat för så det kommer vara så himla uppenbart när jag lyckas klura ut det. Det som är bra är att det är utformat likt photoshop och illustrator, program som jag känner mig relativt säker i. Att säga att man är bra på photoshop är dock som att gräva sin egen grav. Kan väl säga att jag kan hantera det och lyckas komma på lösningar på problem som uppstår.
Dessutom har jag anmält mig till en distanskurs i bildbehandling på moderskeppet. Eller egentligen är det en kurs som hålls på Jönköpings högskola men som killen på moderskeppet är lärare för.

Polen

Hemkommen till min lya för bara ett par timmar sen efter nästan en veckas resa. Känns lite konstigt att det är påskdag och jag sitter här helt ensam, det har nog inte hänt förut. Men det är självvalt.

Har haft en mycket intressant resa till Polen i några dagar. Jobbgrejs. Jag kan väl summera det hela med att det som kunde gå snett gick snett, fast på ett roligt sätt. Det började redan första dagen då jag missade anslutningsflyget till Krakow i Warsawa på grund av EU:s nya flygledarregler. Väl i Warsawa blev jag väl omhändertagen av flygpersonal som inkvarterade mig på ett hotell helt utan kostnad och med väl tilltagen room service tillgång. Fick ringa min polska kontakt på tryckeriet typ mitt i natten och säga att jag inte skulle komma så han kunde meddela chauffören som skulle hämta mig.

Nästa dag anlände jag iaf till Krakow och blev körd till tryckeriet där min kontakt väntade. Jag kollade in några omslag och godkände. Senare på eftermiddagen blev vi körda till Kielce som låg ungefär två timmars bilfärd bort. Väl där fick var tryckstarten försenad och vi satt i ett väntrum i flera timmar och bara väntade. Som tur var hade jag köpt en mycket spännande bok. Själva jobbet i Kielce tog ca 3 minuter, allt såg bra ut och jag behövde inte gnälla alls mycket.

Därefter checkade vi in på hotellet och vi fick rummen brevid varandra. Nu hade det blivit kväll och han hade blivit rekomenderad ett gäng restauranger vi kunde besöka. Vi drog ut på den öde stan och hittade efter ett bra tag en traditionell polsk restaurang. Hela stället var tomt men ändå tog det ett bra tag för servitören att betjäna. Vi åt anka. Under måltiden tänkte jag att det var lika bra att försöka vara så trevlig som möjligt. Dels för att det ju blir mycket roligare om man får igång konversationen och dels för att det är en bra social övning (jag ser numer allt som övningar till försök att bli en bättre människa). Jag borde kanske ha börjat ana oråd när han började ge mig diskreta men ändå tydliga komplimanger, som t ex att jag hade ett vackert skratt.

Efter två öl, en god maträtt och ett halvt glas vin, gick vi tillbaka till hotellet för att vänta på nästa tryckstart. Vi var väl på hotellet vid elva på kvällen och gick in på våra respektive rum och väntade. Ungefär vid halv ett ringde han och sa att det var dags att åka till tryckeriet igen. Vi åkte dit och likt gången innan var det hela snabbt avklarat. Tillbaka till hotellt igen. Innan vi gick in på våra rum bestämde vi att vi skulle ses halv tio på morgonen för frukost. Så sa vi god natt.

Ungefär tre minuter senare får jag ett sms:

Fancy a foot massage?

Öhhhh...

Snacka om att jag blev paff. Här är jag i Polen, i en stad jag knappt kan namnet på, det är mitt i natten och jag får en inbjudan (förmodligen sexuellt sådan) från rummet brevid.

Mitt svar blev: No thank you

Blev helt ställd. Nu i efterhand är det mycket underhållande men då blev jag faktiskt rädd. Jag har en tendens att hitta på kommande scenarion, i det här fallet skulle han på något sätt smyga in i mitt rum medans jag sov.

Trots att lyckades jag sova gott och vaknade med en rejäl olustkänsla inför att träffa honom igen. Dock bestämde jag mig för att det inte är jag som ska behöva tycka att det är pinsamt utan det får helt stå för honom. Hehe... det gjorde det också. Han skämdes som en hund. Han försökte sig inte på någon form av kontakt, mer än artighetsgrejer och tittade inte mig i ögonen. Helt plötsligt vände hela situationen från något obehagligt till något oerhört komiskt som jag bara längtade efter att berätta för folk. Ja, helt på hans bekostnad.

Efter att ha gjort klart mitt jobb på tryckeriet åkte vi tillbaka till Krakow där jag blev avsläppt på mitt hotell. Tidigt nästa dag åkte jag hem till Sverige.

Nostalgi

Åh, vad jag har varit duktig idag. Jag gick och tränade för säkert tionde veckan i rad! Klarade passet alldeles utmärkt och är förvånad över min goda kondition och kordination. Det är roligt för när det är som jobbigast och man svettas som allra mest så börjar folk att tjoa, det blir man glad över.

Satt och kollade igenom gamla mail idag, då när jag egentligen skulle ha jobbat. Läste konversationer från 1997 med min fine flogstabovän. Hittade dock inga mail mellan typ 99-04. Vet inte om vi inte hördes alls då eller om jag använde någon annan mail-adress. Det var iaf väldigt roligt att läsa och jösses vad vi har förändrats. Personlighetsgrunderna är nog ungefär desamma men vi har ju blivit vuxna och har extremt mycket mer livserfarenhet jämfört med då. Och vem hade trott då att han som i varannat mail beskrev hur han skolkat från den och den lektionen, att han nu har hur många högskolepoäng som helst och är kulturella Kurre himself.

I ett mail har vi en konversation om internetuppkoppling. Jag berättar om att mina föräldrar skaffat internet och att det tar en halvtimma att komma in på hotmail och allt kraschar när jag försöker öppna ett mail. Han svarar med att jag borde skaffa ett mailprogram på datorn istället eftersom det är så mycket mer ekonomiskt. Vem sjutton skulle tänka så idag?! Och nu för tiden blir man irriterad när det tar mer än tre sekunder att få fram en internetsida.

Bakning

Igår bakade jag bröd. Fyra limpor! Det blev hur gott som helst. Hur sjutton skulle jag överleva utan brödrost. Bröd är nästan inte värt att äta om det inte är rostat. Det jag bakade var vad vi kallar för "norskbröd". Receptet kommer från en familj som vi känner som kommer från Norge. Fick baka i två omgångar eftersom jag bara har två formar och dessutom får det bara plats två formar i ugnen. Till den andra satsen tog dock mjölet slut så jag fick vräka ner dubbelt så mycket grahamsmjöl som det skulle var. Passade även på att slänga ner lite solroskärnor och linfrön när jag ändå var i farten. Efter provsmakning imorse måste jag ge betyget Väl godkänt. Enda negativa är att det blev väldigt kompakt jämfört hur mamma gör dem.

Sen måste jag slå ett slag för Saltå Kvarn . De har så fantastiskt vackra förpackningar, jag är helt kär i dem. Vill öppna mitt skafferi och enbart se de där små sötingarna. Sen att allt, eller nästan allt där är biodynamiskt och ekologiskt, det tycker jag är bra. Dessutom satsar de hårt på närodlat, bara några få produkter kommer från utlandet. Vet inte riktigt vad som har hänt med mig, antar att det är mediat uppmärksamhet på klimatförändringarna. Men helt plötsligt vill jag inte köpa sånt som jag vet har fraktats långt. När jag handlade i tisdags tog jag svenska äpplen istället för amerikanska. Dock ville jag ha de amerikanska för de såg så mycket godare ut men det tog emot och jag plockade på mig de svenska istället (på ett icke-snattaraktigt sätt). Dessutom skiljde det fyra kronor på kilopriset, åt de svenskas fördel, inte för att jag är snål med sånt men det var liksom en bonus.

Snart är det helg, underbart! Ska en liten tur till Stockholm hade jag tänkt. Behöver köpa mera garn till min evighetssjal. Har inte så extremt mycket kvar nu men antagligen stickar jag mycket, mycket lösare än den som skrivit mönstret eftersom jag nu förbrukat de tre nystarn som angavs skulle behövas. Hoppas bara att färgen finns kvar, det borde den göra tycker jag.

Snart måndag igen

Så... i helgen gjorde jag det som jag själv hatar när andra gör, jag väntade till sista sekunden med att ge besked om jag skulle gå på en fest eller inte. Ville ju så himla gärna gå men eftersom hela familjen skulle samlas just den här helgen, vilket inte sker så rackarns ofta, så var jag tvungen att välja. Ångrar fortfarande att jag inte följde med men jag ångrar inte att jag stannade hemma, hur nu det går ihop.

I torsdags var jag ute och sprang för första gången i år. Det gick förvårnansvärt bra. Klarade hela min runda utan större problem. Måste börja springträna eftersom jobbet fixat så vi ska vara med i Vårruset. Kan för övrigt berätta att fotograferna på NT (norrköpings tidningar) kallar det för Musruset. Vet inte om det är helt okej. Det är ju inte direkt som att någon skulle kalla Grabbhalvan för Snopphalvan eller något liknande...

Nästa måndag är det sista gången hos psykologen. Har tre uppgifter tills dess, två har jag redan klarat av och den sista drar jag mig för att genomföra, den känns jättejobbig men det är den viktigaste. Dessutom har jag gjort en överkursuppgift. Det har varit både intressant och lärorikt att gå till psykologen. Överlag har jag ju kunnat allt redan men det har varit ett enda stort virrvarr i huvudet, nu har jag nog lyckats reda ut och sortera kunskapen och tankarna bättre.

Det viktigaste grundmålet tror jag nog att jag kan klara av, att inte mesa när det gäller förhållanden. Har en tendens att låta dem bestämma för mycket, eller inte riktigt så men även om jag inte är kär i dem så stannar jag tills dess att de säger "nej, du Glenn". Jag vill ju fatta ett sånt beslut själv, är jag inte kär så är det ju jag som ska dumpa.

Den andra saken, att säga ifrån när det inte passar mig, den är jobbigare. Eller, jag tycker inte det är jobbigt att säga ifrån men när en person har ett visst beteende som jag inte mår bra av, det är då jag måste säga ifrån och det är skitjobbigt. Vad ska man säga liksom?! "öh, hörru, kan du sluta prata om dig själv hela tiden, det är totalt ointressant". Nu har jag lärt mig hur man säger ifrån på ett konstruktivt sätt men det är fasiken inte lättare för det. Fast när jag väl gör det så känner jag mig stolt över mig själv.

Det är så himla svårt att veta hur man uppfattas av andra personer. Jag kanske också är en jäkla gnällspik, en sån som jag själv tycker är så himla tråkig. Men i så fall får jag väl hoppas att någon säger åt mig.


Det är visst fyra år sen irak-kriget började, det enda kanoner verkar vara bra till är att ha som gymparedskap.

Nytt

Så, då har jag bytt blogg.

Efter några månaders eftertänksamhet över det här med bloggandet så har jag startat en ny. Framför allt för att inte psykopatbruden ska läsa om mig. Förstår verkligen inte varför hon intresserar sig för att läsa min blogg när hon så uppenbart avskyr mig. Hon hittar säkert den här också om hon verkligen vill, men då får hon väl göra det. Så kanske hon kan hitta på lite nya lögner om mig.

Så, ett löfte till Anna, kanarieösresan:
Vi åkte i mitten av januari till Gran Canaria, helt perfekt tid på året att åka, kan varmt rekomenderas. Dock kanske det blir något annat varmt ställe i framtiden än just kanarieöarna.
Idén var att slappa så mycket som möjligt, något som det skulle visa sig att båda jag och mitt resesällskap hade svårt för, kanske för att vi har ungefär samma gener.
Det var iaf soligt och skönt varenda dag:

Lördag: Flyg till Gran Canaria. Blev dock lite besviken på transfern efterom ingen reseledare i gula byxor följde med på bussen. Istället fick vi ett fritidsresorkuvert med all nödvändig information. Gick och la oss när vi packat upp våra saker. Obs! Alla utom busschauffören pratade svenska, hur spanska de än såg ut.

Söndag: Gick ner relativt tidigt till frukosten och möttes av den första spanska charmören, frukostkillen kom emot oss så fort vi klev in i matsalen, hälsade på mamma och mig och det var väl ungefär där som frukostångesten startade. Mig kallade han för Eva-Lotta hela veckan och mamma för mommy. Han var lite läskig, fast ändå snäll.
Lite senare på förmiddagen var det välkomstmöte. Det enda jag har att säga om det är att reseledare är läskiga! Även här fanns kopplingar till den underbara "sällskapsresan".
Restan av dagen gick vi runt i omgivningarna och tittade. Det visade sig att vi hade hamnat i svenksbyn på gran canaria. På hotellet och i köpcentrat och på alla restauranger pratade de svenska.

Måndag Den här dagen tog vi oss ifrån vår svenksby för att komma till öknen. Det var sand som blåst in från sahara under många år. Vi gick någon strandpromenad dit där vi mötte oändliga mängder tyskar, svenskar och engelsmän. Det visade sig att för att komma dit vi skulle behövde vi gå förbi engelskbyn och ta oss in i tyskbyn.
Vi traskade runt i öknen i någon timma, det var väldigt trevligt faktiskt. Enda nackdelen var att skorna blev för små efter ett tag eftersom de konstant fylldes på med sand. Kan även nämna att det fanns vissa svårigheter att äta apelsin utan att få sand i munnen. När vi vandrat klart tog vi oss ner till vattnet och promenerade längst vattenbrynet tillbaka till tyskbyn. Under denna promenad insåg man att man definitivt inte behöver skämmas för sig själv... och vad jag menar med det hoppas jag att ni förstår själva.

Tisdag Shoppingresa till Las Palmas. Så kass att jag inte ens tänker berätta om den.

Onsdag Ännu en tur till tyskbyn. Denna gång för att köpa biljetter till den "stora ö-turen" som var på fredagen. Vi var dock lite skeptiska eftersom resan till Las Palmas var så jädra dålig. Resten av dagen spenderades i solstol, på balkong och på restaurang.

Torsdag Hela dagen ägnades åt solning och badning. På kvällen gick vi och drack drinkar på någon tjusig restaurang.

Fredag Den stora ö-turen. En jättefin guidad resa runt hela ön och upp i bergen. Guiden var hur bra som helst och pratade konstant hela dagen. Jag fick ett smakprov på hur grym min ömma moder är på att pruta, lyckades även få min första svindel. Jag satt längst ut till höger i bussen och på vissa vägar körde chauffören så nära stupen att man inte ens såg räcket vid vägen, man såg bara dessa 1000 meter, rakt ner i avgrunden. Coolt fast läskigt. Mycket bra resa.

Lördag Hemresa. Uppstigning typ halv fem eller nåt. Köpte krämer för alldeles för mycket pengar på flygplatsen. Resan gick bra och när vi klev ur planet så yrde snön runt våra huvuden. Men det var ändå okej att det snöade efter en veckas ickefrysande om händer och fötter.

Hotellet


Mas Palomas öken