ojoj, hon lever!

undrar om det fortfarande är någon som kollar den här bloggen.

Well... vad är det egentligen för liv att sitta hemma en fredagskväll, ensam och titta på det där himla idol. Jag tycker ju att det är rätt tråkigt egentligen. Förresten fastnade jag framför någon av svt:s extrakanaler här på kvällen. Det var ett program om mark rothko, väldigt intressant faktiskt. Hans tavlor föreställer typ ingenting men ändå säger de en massa. De får mig att känna saker jag inte vill känna, saker som gör ont. Samtidigt har de en lugnande effekt, att man slipper fokusera på något speciellt, man kan aldrig fatta vad han menade med att måla dem, de bara är. Mörka, dystra färger. De visade bla några verk han gjort för en kyrka någonstans i amerika, det var väl i en av hans mest deppiga perioder skulle jag gissa. Tre stycken stora kolsvarta tavlor framme vid altaret.

Det är rätt spännande med konstnärer och andra kreativa personer, det verkar finnas ett sånt enormt begär av att uttrycka sig och få ur sig sina känslor. Jag kan väl inte direkt jämföra mig med någon som rothko men det lättar alltid lite på trycket när man fått skriva av sig lite i sin flummig anteckningsbok eller stickat lite eller något liknande. Det kanske är så för alla, jag tror på intet sätt att jag är unik. Det är visst meningen att man inte ska tycka någonting bra om sig själv faktiskt, för man blir alltid tillrättavisad om att man råka sticka ut genom att säga hur bra eller dålig man är. Eller att få säga vad man verkligen tycker, om jag tycker att någon gjort mig ledsen, då får jag nästan skit för det genom ett försvar. Antagligen har jag kanske uttryckt mig taskigt när jag berättat, vilket jag självklart inte tror själv. Kanske är jag på tok för upptagen med mina egna känslor att jag inte fattar att den andra faktiskt också har känt något och det som kränkte mig var ett försvar för något jag har gjort.

äsch, jag trasslar in mig som vanligt.

Iaf är det fest här utanför som vanligt. Min första ensamhelg på länge började väl lite knackigt, jag är inte van att vara ensam men jag vet att jag behöver det. Imorgon ska det nog kännas lite bättre.