Idag sitter jag med ett e-postutskick som ska vara färdigt i morgon. Jag har vetat om det sen några veckor innan jul men ändå är det bara halvfärdigt när klockan är efter fyra på tisdagseftermiddagen, typsikt mig. Jag har varit så himla irriterad hela dagen och därför saknat inspiration. Eller så har jag saknat inspiration och därför varit irriterad, svårt att säga vilket som kom först. Jag tror dock att jag borde gå på sockeravvänjning efter julen för när jag stoppat i mig några karameller försvann ilskan.
Friskis har lov den här veckan och jag har abstinens. Skulle iofs kunna gå och simma men det är äckligt i badhuset så jag tror jag avstår. Ju äldre jag blir desto mer äcklad blir jag av badhus. Som jag minns från mina ungdomsdagar så var badhuset i Oxelösund ganska fräscht, fast jag var å andra sidan ganska okunnig om bakterier och städgenen hade ännu inte aktiverats. Men Norrköpings badhus är rätt sunkigt och det kan vara galet mycket folk i bassängerna. Dessutom är bubbelpoolerna alltid upptagna av ett gäng ensamma herrar alternativt ungdomskillar som råstirrar på en. Eftersom jag får vara ögonen när jag och halvblinda L går och simmar så noterar jag överdrivet mycket sunk. En fråga är varför det ligger sylt på golvet i trappan upp till rutschkanorna? Inte varje gång naturligtvis men det har hänt.
Igår påbörjade jag min näst sista uppgift i kursen jag går i bildbehandling. Om jag kommer ihåg så kan jag presentera resultatet här, jag hoppas jag blir klar i kväll. Jag ska även få iväg två jobbansökningar. Har lovat mig själv att skicka minst en ansökan i veckan från och med förra veckan, någon gång borde jag ju få napp. Men med tanke på hur mycket jag har babblat om att jag ska flytta osv så är det nog på tiden att jag gör slag i saken.
Kan för övrigt informera om att jag hade första lunchen utan magsjukeprat idag på kanske två månader. Större delen av min avdelning åt ute på stan, det var nog därför vi slapp det. Iofs började en av tjejerna prata om sin dotters variga sår på rumpan, men då hade vi redan ätit färdigt sen länge men det kändes ändå inte helt okej. Men jag beundrar folket på det här stället, att samtalsämnet kan vara detsamma lunch efter lunch efter lunch. Och ja, jag har sagt till vid flertalet gånger men det hjälper inte för de fortsätter ändå. Det är inte att jag blir äcklad utan att det känns så onödigt att prata spyor och diaré när man äter, då ska ju grejer in i kroppen, då behöver vi inte prata om när det kommer ut igen.
No comments:
Post a Comment