Ika i rutan, min generations Vilse i pannkakan

Igår satt jag och slösurfade på youtube och ramlade in på ett klipp med introt till Ika i rutan. My god! Helt plötsligt blev jag åtta år igen och drabbades av dödsångest. För er som var antingen för gamla eller för unga så var Ika någon typ av akrobat, en sån i svarta trikåer, ett enormt mimspel och med ett skelett vid namn Åke som sin enda kompis. Det värsta var att man kunde liksom inte låta bli att titta för jämfört med nu var det barnprogram kvart över sex på kvällen och that was it. Ville man inte titta på Ika så erbjöds det inget annat istället. Hon menade säkert väl och det fanns garanterat någon fin tanke bakom det hela.

Så här i efterhand har jag fått för mig att jag faktiskt gillade Ika i rutan men det måste ha varit någon efterkonstruktion för något vidrigare och mer ångestframkallande går nog inte att hitta i barnprogram. Jag får en klump i magen när jag tittar på det.

För er som är intresserade finns det en hel hög klipp på youtube, själv vill jag inte befatta mig med det mer.

Tydligen var hon då ihop med Lars Demian som också skrivit den avskyvärda signaturmelodin till programmet... funderar på att radera hans låtar från min iTunes i och med denna upptäckt.