två fina män

Imorgon ska jag se killen till höger, Jakob den fina.

en till

När jag ändå är igång får ni ett favoritklipp ur en favoritfilm. Tänk om man ändå kunde sansa sig så mycket när man är arg att man lyckas översätta sin vrede till artig franska.

född i fel tid

Vilken frisyr, vilka kläder, vilken dekor, vilken text, vilken orkester! Och jag fullkomligt älskar det, har alltid gjort och kommer alltid göra :)

Åh, nej!

De håller på att luska ut vem Banksy är, det tycker jag de ska låta bli. Lär artikeln här. Den misstänktes mamma påstår att hon inte ens har någon son, det är coolt. Just Banksy är kanske den tuffaste personen jag vet, det är ninjastatus på honom, helt klart :)

Dimmiga dar

När jag gick hem från jobbet började det regna, åskregna, det var helt underbart! Mina kläder blev plaskblöta men det gjorde absolut ingenting. Att gå i sommarregn är något av det bästa jag vet, förutsatt att man enbart ska hem och kan krypa upp soffan med morgonrocken och lite te efteråt.

Är man verkligen en riktig ninja när man sitter på en parkbänk på Öland mitt på blanka dagen?

Behöver jag nämna att ninja är utsett till det coolaste yrket ever?

Min idol - Jan Stenmark

Är det bara jag som kan lyckas klämma tummen när jag ska dela två skivor fruset bröd? Hur töntigt är det inte med ett blåmärke på tumspetsen?

Ge mig dig!

Klotter är fint.

Meh, bilden passar ju inte till texten!

Att promenera ensam på stan vid elvasnåret en fredagskväll är alltid förknippat med en viss fara, samtidigt som det känns som ett enormt slöseri att vännen ska skjutsa mig hem med bil när det är en helt underbar kväll. De riktiga festprissarna har inte kommit ut riktigt än men man får ändå kryssa mellan höger och vänster sida av gatan för att slippa gå nära vissa personer som skulle kunna göra dumheter. Jag blir så less på att man inte ska kunna gå ute när som helst på dygnet och känna sig säker utan att ha mobilen redo i ena handen och nycklarna utstickandes i den andra.

Vi såg iaf en helt fantastisk film, tror den hette "trångt i kistan" på svenska. Hysteriskt roligt nästan hela tiden, iaf om man har min typ av humor. Vi fortsatte med piloten av en av mina favoritserier, "kalla fötter". Och toppade sen med den alltid så underbara Eddie Izzard. Dock knackade tröttheten på mina ögonlock och jag bestämde mig för att lämna sällskapet mitt i showen.

Fredag med regn

Passa på att njuta av sommarvärmen nu för snart är det höst. Visserligen är det spöregn idag och jag gillar höst, så jag säger lite emot mig själv. Men på hösten får man ha mysiga koftor och dricka sig kissnödig på te. I höst hoppas jag på mycket mys, med eller utan sällskap. Mysa i min soffa tillsammans med en filt och en bra film, varvat med promenader längst strömmen. Så kan man åka linbana också :)

Igår var vi på Saliga munken, ett nyöppnat ställe här i stan. Min fd kollega ska tydligen vara dj där någon kväll i månaden, det är bra för han har grym musiksmak. Hela stället är inspirerat av något ställe på möllan i malmö, minns inte vad han sa att det var. Men jag kände igen mig iaf. Det vara samma skyltar för menyerna som på KB. Inredningen påminde om någon krog på söder i stockholm med rustika mörka möbler. Restaurangen ligger i ett gammalt postkontor och hela golvet är gjort av kolmårdsmarmor. Det känns som ett gammalt ölhak och de serverar bara fräsch och mycket god husmanskost och ska tydligen ha ett stort utbud med öl. Kan varmt rekommenderas! Ett stort plus i kanten var att de bara spelade Winnerbäck när vi var där.

Fyra trötta fötter

I höstas var jag och bror på förra årets i särklass bästa konsert, Arcade fire. Det var en regnig och mörk höstkväll i november. Konserten var underbart bra, vilket iofs var självklart när det gäller det bandet.

Nästa vecka blir det också konsert, dock på hemmaplan, bara ett par hundra meter från där jag bor. Minns inte om jag har sett Magnus Carlsson utan weeping willows någon gång. Vi såg honom i publiken på accelerator för ett par veckor sen, men det räknas ju inte riktigt, inte på samma sätt iaf. Det ska dessutom bli helt fantastiskt att se Jakob Hellman. Jag var väldigt mycket för liten för att se honom när det begav sig. Däremot spelade han med Brainpool när jag såg dem 95(?). På samma festival såg jag Kent för första gången. De var fem muppar i kostym och gympaskor men musiken var väldigt bra. Det måste ha varit precis när de släppt det första albumet. Percy Nilegård var presentatör :)

Undrar vad man hade lyssnat på för musik om man var tonåring på 80-talet. Tack och lov behöver jag inte fundera över det :)

Tänkvärt?

Vad de menar med klottret har jag ingen aning om, jag är väldigt ofilosofisk av mig, jag fattar aldrig dikter eller tänkvärda citat. Men det såg väldigt fint ut när det stod så på fängelsemuren här i stan, kändes som precis rätt ställe att skriva något tänkvärt på.

Idag blir det sushi

Idag är det en weeping willows som gäller. Tyvärr har jag bara den senaste skivan på jobbet, hade velat haft de två första också, trots att risken att jag faller ner i en avgrund av deppighet är stor. Nä, deppighet är inget jag eftersträvar, det är roligare att vara glad, vilket jag har tänkt att vara nu en längre tid, vi får väl se hur det går med det. Jag brukar ha mitt stora årsdepp i slutet av oktober och början av november, ska bli intressant och se om det kommer i år också. Det är iaf tur att det finns något system i det hela :)

Men för att motverka den där skiten tog jag igår på mig löpardojorna och begav mig ut. Kände av axeln igen men efter att ha höjt blicken och sträckt på ryggen blev det markant mindre smärta. Alltså, dags att göra något åt den aptaskiga hållning jag arbetat så hårt på att bibehålla. Väl hemma igen gjorde jag lite situps, armhävningar och jox, inget avancerat men man ska ju börja någonstans. Idag måste jag skaffa mig ett par shorts, det blir galet varmt i löpartights även om de är i funktionsmaterial. Konstigt nog är det svårt att hitta bra shorts. Vill ha luftiga i tunt tyg som inte är bomull eller något ickeandandes. Det är SÅ mycket skönare att sporta i kläder av funktionsmaterial, mer sånt till folket.

En sak jag irriterar mig är djurägare. Man ska hålla på och gulla en massa med deras djur och greja annars tror de att man inte tycker om djur. Jag fullkomligt älskar djur men jag gullar med dem när de vill gulla med mig, jag tänker inte tvinga mig på dem. Om jag sätter mig på golvet när de är i närheten och de inte kommer fram och hälsar, då tänker jag ju inte plocka upp dem i famnen och hålla fast i en motstridig katt som bara vill ner. Det är lite lättare med hundar än med katter, de kan man vara lite mer framåt med men de flesta jag känner har katter. Om katterna går omkring mina ben och gosar och buffar vill jag självklart mysa med den men gör den inte det så låter jag den vara. Dessutom har alla mina kollegor katter och alla vet bäst om just katter. Om de nu vet bäst om katter så varför ska jag ens bry mig. Samma sak där, kommer deras katter fram så kan jag klappa dem.

Jag skulle mer än gärna ha djur själv, helst en hund men det funkar ju inte, jag har inte tid med den när jag måste vara hemifrån typ nio timmar i streck. Sen har vi ju den där stunden då djuret måste tas bort, jag vet inte om jag pallar med att göra om det, att sitta med ett döende djur i famnen och känna livet försvinna från dem.

Jag tänkte vi kunde... GRILLA

Ikväll blir det fina fisken, eller ja, fina fläsket. På schemat står grillning vid havet med diverse skojiga människor. Tack A för att du förbarmade dig över min mat :)

Huset kommer iaf bli helt knökfullt i helgen, bäst att jag håller mig på replängds avstånd (replängdsavstånd?, nä, det andra lät bättre) så jag inte däckar av total utmattning på söndag kväll, vilket annars brukar bli fallet. Familjen knasboll är mycket underhållande men kan bjuda på lite för många intryck på en hel helg.

Hoppas det blir varmt och myggfritt ikväll så vi kan sitta där länge och bara mysa. Den planerade utgången efteråt, som jag precis hörde talas om, tror jag att jag skippar. Just den krogen i just den staden har jag ingen större lust att besöka, men vem vet, kommer man i stämning så duger säkert den också.

Snart är det dags för fjällvandring. Imorgon är det jag som tar mig till en sportaffär och tittar ut en ryggsäck. Förra året hade jag min mors gamla rygga, den var tyvärr knäckt i ryggen på något vis vilket var lite smått irriterande. Jag tänker satsa på en relativt liten sak med god ventilation och som inte väger speciellt mycket.

Jag har den grönaste, skönaste jacka man kan tänka sig. Den skär sig något otroligt mot bleka mig men det skiter jag i, den är underbar! Den skriker 80-tal på flera mils avstånd och är snudd på självlysande.

Var hos tandläkaren imorse, de hade fått ett nytt datasystem och jag var den första patienten de hade sen det infördes. Jag tyckte hemskt synd om tandläkaren och sköterskan, de hade ingen som helst koll på vad de gjorde. De ursäktade sig tusen gånger och idiotförklarade sig själva lika många gånger. Men å andra sidan fick jag sitta i ett helt nyrenoverat rum med sproilans nya tandläkarprylar. Nu hade jag kanske tyckt att de räckte att sitta där i de 20 minuter det tog för undersökningen, de resterande 30 minuters väntan på att de skulle bli färdiga i datorn var väl lite smått tråkiga. De ytterliga tio minuterna i receptionen för att få mina lagningstider var däremot riktigt tråkiga. Jag skulle få dem tjusigt utskrivna på ett papper istället för på en liten handskriven lapp. Naturligtvis strulade det och det slutade med att jag fick en handskriven lapp istället :)

(Bilden är lånad från nikes hemsida)

Festival

Jag har hamnat i något nostalgiskt töcken. Surfade in på en kompis hemsida där det förvaras foton från ca 10 år tillbaka i tiden. Kom att titta på Arvikafestivalerna jag varit på. Ganska passande eftersom årets festival börjar imorgon.

Första året jag var där var 1998. En regnig sommar. Då hade jag och min pojkvän tillgång till min brors lägenhet. Vi åkte bil varje dag till festivalen. Jag kan inte minnas att vi drack en droppe alkohol. Hans vänner bodde på campingen men själv närmade jag mig den aldrig. Min stora sorg det året var att Weeping Willows ställde in. Däremot hade Kent precis släppt Isola, om jag inte minns fel, och spelade på stora scenen. Ja, just ja, området såg ju helt annorlunda ut då, hela festivalen var mycket mindre. Det pojkvännen helst ville se var också instället, Ramstein. Ett av de starkaste minnena var när vi stod och lyssnade på de vedervärdiga Sisters of Mercy. Dock blev det en riktigt bra konsert eftersom regnet fullkomligt vräkte ner. Konserter i regn är alltid de bästa, dvs om man inte går på en konsert med "vuxna" människor, dvs såna som envisas med att ta med paraplyer. Nu tror jag iofs inte man får ta med paraplyer in på festivalområdet.
Tydligen var campingen en stor gyttjepöl sista kvällen och de pojkvännen kände hade åkt hem under natten tack vare snälla hämtande föräldrar.

Sen dröjde det ett tag tills nästa festival, dock med en avstickare till Hultsfred. Då sov vi fyra pers i ett litet tält. En av personerna hamnade enligt ryktet på Hall eller något liknande för narkotikabrott och häleri, hur sant det är vet jag inte.

2004 var jag tillbaka på Arvika. Den gången sov jag och en vän i en bil. Det var en helt galet rolig tillställning. Vi gjorde en massa dumheter och drack på tok för mycket Åkesson på tetra. Soundtracket till den festivalen var det årets sommarplåga. Har ingen aning om vad den heter men det var något östeuropeiskt skit. Låten spelades konstant på campingen iaf. Det var även detta år jag för första gången besökte campingen. Där mötte vi ett glatt gäng. P hade spytt hela dagen innan eller om det var natten. Evil Berka tyckte det blev varmt och bytte om till shorts för att en kvart senare bestämma sig för att han hade haft shorts tillräckligt länge det året och bytte om till långbrallor igen. Jag gick hand i hand med en fin vän till de äckliga bajamajorna. Vi såg Marit Bergman och jag missade både Laakso och Broder Daniel. Det sista jag minns av festivalen var när vi skulle fylla på våra vattenflaskkor innan bilfärden hem, då någon hade gjort nummer 2 i vattenrännan.

2005, min sista tältfestival, kanske. Ganska pissigt väder. Bror hade en läckande luftmadrass och fick köpa en ny. En ganska brokig festival med fortsatt Åkesson-pimplande. Jag såg iaf den mest fantastiska spyan, en rosa med krusiga nudlar i, den var som ett konstverk. Roliga grannar. Gitarrspel på campingen. Vattenpipsrökning bland exets vänner. Det var den bästa och den värsta festivalen, jag förstörde det bästa. Tror iaf att jag fick bror avskräckt från festivalcampingar för resten av hans liv, men jag tror även att han hade lite skojigt, jag hoppas det iaf. Har för mig att både Winnerbäck och Håkan spelade den festivalen men det kan nog också vara en lögn.

Det lustiga är att det är aldrig konserterna man minns, det är allt runt om som stannar kvar. De stora minnena från konserterna är få nu när jag tänker efter men jag minns att jag grät när Bright Eyes lirade, jag var full och lycklig när han spelade "first day of my life". Jag minns känslan i magen när Frida spelade.

Jag förstår inte riktigt hur man orkade konsumera alkohol i tre dagar och vara på topp nästan alla dagar. Men det är kanske tack vare den som man står ut med att sova i ett fuktigt tält med pissande grannar utanför och överfulla bajamajor?

Nu för tiden vill jag ju gärna tro att jag enbart går på sofistikerade festivaler med lägenhetessovning och minimalt med alkohol, men vem försöker jag lura, om några år är jag där igen och kravlar i leran, då när jag känner att jag måste klänga fast vid min flyende ungdom :)