Saknar

Med tanke på vad jag ska laga för mat ikväll kom jag att tänka på mina år i Malmö. Denna enkelhet att sticka ner till falafelmannen och köpa kvällsmat för tio spänn. Ska man äta falafel i norrköping får man minsann ta fram spargrisen och betala en mindre förmögenhet. Okej, det är fortfarande en av de billigaste maträtterna man kan köpa men kostar en falafel över 25:- så är det något som är galet. Om den dessutom kostar över 30:- och inte inkluderar dricka så är det något som definitivt inte står rätt till. Men nu är det väl så att ska man äta falafel utanför malmös gränser får man finna sig i att betala därefter.

På grund av dessa överpriser lagar jag numera min falafel själv. Det blir inte riktigt samma sak men det funkar. Jag har ändrat rätten från att vara något man käkar i pitabröd med goda såser, till en rätt med falafel, ris och fetaost. Som sagt, det funkar men det är ju inte samma sak.

Dock måste jag ge en eloge till kebabberian i Spiran, bortser man från priset har de en utmärkt falafel. Hurra!

I helgen är det jobbfest med de underliga danskarna. De hade visst två kriterier för att överhuvudtaget komma hit; fri sprit och att slippa sova i tält. Jag måste nog ändå säga att det senare kravet är rätt rimligt. Fri sprit är något som en yngre variant av mig själv verkligen hade uppskattat, men visst en eller två öl kan jag suga i mig. Det som fick mig att till slut tacka ja till festen var en utlovad grillbuffé. Nu får vi bara hoppas att det inte regnar och att det inte är allt för många danskar som försöker prata med mig. Den lilla danska jag förstod efter tre år av dansk tv, den är bortblåst.