Efter några månaders eftertänksamhet över det här med bloggandet så har jag startat en ny. Framför allt för att inte psykopatbruden ska läsa om mig. Förstår verkligen inte varför hon intresserar sig för att läsa min blogg när hon så uppenbart avskyr mig. Hon hittar säkert den här också om hon verkligen vill, men då får hon väl göra det. Så kanske hon kan hitta på lite nya lögner om mig.
Så, ett löfte till Anna, kanarieösresan:
Vi åkte i mitten av januari till Gran Canaria, helt perfekt tid på året att åka, kan varmt rekomenderas. Dock kanske det blir något annat varmt ställe i framtiden än just kanarieöarna.
Idén var att slappa så mycket som möjligt, något som det skulle visa sig att båda jag och mitt resesällskap hade svårt för, kanske för att vi har ungefär samma gener.
Det var iaf soligt och skönt varenda dag:
Lördag: Flyg till Gran Canaria. Blev dock lite besviken på transfern efterom ingen reseledare i gula byxor följde med på bussen. Istället fick vi ett fritidsresorkuvert med all nödvändig information. Gick och la oss när vi packat upp våra saker. Obs! Alla utom busschauffören pratade svenska, hur spanska de än såg ut.
Söndag: Gick ner relativt tidigt till frukosten och möttes av den första spanska charmören, frukostkillen kom emot oss så fort vi klev in i matsalen, hälsade på mamma och mig och det var väl ungefär där som frukostångesten startade. Mig kallade han för Eva-Lotta hela veckan och mamma för mommy. Han var lite läskig, fast ändå snäll.
Lite senare på förmiddagen var det välkomstmöte. Det enda jag har att säga om det är att reseledare är läskiga! Även här fanns kopplingar till den underbara "sällskapsresan".
Restan av dagen gick vi runt i omgivningarna och tittade. Det visade sig att vi hade hamnat i svenksbyn på gran canaria. På hotellet och i köpcentrat och på alla restauranger pratade de svenska.
Måndag Den här dagen tog vi oss ifrån vår svenksby för att komma till öknen. Det var sand som blåst in från sahara under många år. Vi gick någon strandpromenad dit där vi mötte oändliga mängder tyskar, svenskar och engelsmän. Det visade sig att för att komma dit vi skulle behövde vi gå förbi engelskbyn och ta oss in i tyskbyn.
Vi traskade runt i öknen i någon timma, det var väldigt trevligt faktiskt. Enda nackdelen var att skorna blev för små efter ett tag eftersom de konstant fylldes på med sand. Kan även nämna att det fanns vissa svårigheter att äta apelsin utan att få sand i munnen. När vi vandrat klart tog vi oss ner till vattnet och promenerade längst vattenbrynet tillbaka till tyskbyn. Under denna promenad insåg man att man definitivt inte behöver skämmas för sig själv... och vad jag menar med det hoppas jag att ni förstår själva.
Tisdag Shoppingresa till Las Palmas. Så kass att jag inte ens tänker berätta om den.
Onsdag Ännu en tur till tyskbyn. Denna gång för att köpa biljetter till den "stora ö-turen" som var på fredagen. Vi var dock lite skeptiska eftersom resan till Las Palmas var så jädra dålig. Resten av dagen spenderades i solstol, på balkong och på restaurang.
Torsdag Hela dagen ägnades åt solning och badning. På kvällen gick vi och drack drinkar på någon tjusig restaurang.
Fredag Den stora ö-turen. En jättefin guidad resa runt hela ön och upp i bergen. Guiden var hur bra som helst och pratade konstant hela dagen. Jag fick ett smakprov på hur grym min ömma moder är på att pruta, lyckades även få min första svindel. Jag satt längst ut till höger i bussen och på vissa vägar körde chauffören så nära stupen att man inte ens såg räcket vid vägen, man såg bara dessa 1000 meter, rakt ner i avgrunden. Coolt fast läskigt. Mycket bra resa.
Lördag Hemresa. Uppstigning typ halv fem eller nåt. Köpte krämer för alldeles för mycket pengar på flygplatsen. Resan gick bra och när vi klev ur planet så yrde snön runt våra huvuden. Men det var ändå okej att det snöade efter en veckas ickefrysande om händer och fötter.
